|
Någon gång under grundskolan började jag på allvar bygga med brorsans modelljärnväg. Tågen gick aldrig någon längre tid utan att spåra ur. Men det gjorde inte så mycket, det var inte körningen i sig som intresserade mig. Det roliga var att bygga landskap och miljöer samt att fylla allt med elektronik, som mer eller mindre automatiskt styrde det mesta. Allt från ljus och ljud i både fasta och rörliga saker, till bommar och vindflöjlar på hustaken som rörde sig i "vinden". Små scenarion, mannen i fes som läser menyn, skrotgården med alla sina detaljer, paret på stationen eller butikslarmet som tjuter och polisen som kommer. Ambulansen på utryckning genom trafiken. Naturligtvis med fungerande blåljus och siren. Fyra tåg kunde (kan, anläggningen finns fortfarande kvar) för övrigt köra samtidigt. När allt fungerade vill säga. Men det gjorde det ju aldrig. Ett hundratal kablar gick mellan anläggningen och manöverpanelen. På slutet började jag märka upp dom för att underlätta felsökningarna...
När jag gick i 6:e klass startade ett annat av mina stora intressen, modellflyg! Jag fick möjlighet att köpa ett begagnat plan. Brorsan gick in som delägare och vi betalade hälften var. Rätt tidigt stod det klart att motorn i vårt nyinköpta plan inte var mycket att ha, så en ny fick införskaffas. Därefter insåg vi att radiostyrningen kanske inte heller var den bästa, så denna fick bytas ut. Och efter första besöket på flygklubben framgick det att själva flygplanskroppen inte heller hade mycket att komma med, nyinköp igen alltså. Kort sagt hade vi gått på en rejäl nit, men det är av sina misstag man lär sig!
Vid fyllda 19 tog det tredje stora intresset fart på riktigt i och med att jag nu fick min första egna bil. En mörkblå Golf av 1986 års modell. Det fanns nog inte en skruv på den bilen jag inte var på. Inte en grej jag inte renoverade eller bytte ut. Men trots det fortsatte nya saker att på något mystiskt sätt gå sönder hela tiden. Det är det som är det magiska med gamla bilar!
Så var det då dags att börja skaffa sig en utbildning på riktigt. Mitt elektronikintresse var välgrundat sedan länge. Men en titt i katalogerna gav vid handen att även teknisk fysik verkade vara ett intressant ämnesområde. Vad göra i detta läge av tveksamhet? Naturligtvis föll valet på den enda utbildning i Sverige som kombinerar dessa två, Y-linjen i Linköping. Så man tog sitt pick och pack och flyttade till Linköping. Efter ett par månader hittade jag en egen lägenhet, och där bodde jag kvar under hela studietiden.
Efter examen lyckades jag till slut få ett fast jobb som elektronikingenjör på ABB i Nyköping. Bara att än en gång samla ihop sina grejer och flytta. Och mycket grejer var det som skulle flyttas. Efter fem år hade jag lyckats fylla varje vinkel och vrå i min gamla lägenhet. Flyttlasset blev större än väntat, men det känner nog alla som flyttat igen sig i.
Vartefter tiden har gått så har jag hunnit äga, reparera och svära över, fler bilar. Det började med en mörkblå Saab Turbo. Vår tid tillsammans började väl inte helt smärtfritt. Först placerade jag bilen i mittbarriären på E4:an, vartefter bilen hämnades med en kraschad växellåda. Men efter detta började vi trivas ihop, bilen och jag. Därefter blev jag helt oväntat fordägare. Det var inte helt planerat, men när man hittar en bil med 3-liters V6:a, fabrikssänkt och stylad av fords racingavdeling, då är det inte svårt att övertalas!
Tiden i Nyköping började i en lägenhet på sjätte våningen, i ett grått höghus. Man hade en bra utsikt, över andra gråa höghus… Att hitta ett bättre ställe att flytta till var inte lätt i bostadsbristens Nyköping. Men efter mycket letande så kom tillfället, en bostadsrätt i ett gult trähus. Området är uppblandat med villor och radhus huller om buller, med vindlande små vägar, gångstråk och lekplatser. Visningen visade att lägenheten var i hyfsat bruksskick, med en öppen och härlig planlösning som inbjöd till underverk. Dessutom fanns stora enskilda garage för bilen. Denna skulle jag bara ha! En månad senare gick flyttlasset än en gång.
För mitt inre så har jag redan byggt om hela lägenheten. Väggar är utslagna, spaljéer rivna, nya golv med värme inlagda, badrummet är kaklat och köket nytt och fräscht. Men i verkligheten så återstår det mesta av arbetet. Hur jag skall hinna och få råd med allt vet jag inte. Men kul och inspirerande, det är det!